2011
hypnos
Jag var på hypnos igår. Jag har under en tid haft väldiga problem med min ormfobi. Den har liksom eskalerat... En tid vågade jag nästan inte gå på toa för jag både hade känslan och kunde förnimma en orm inne på toan. Fast det behövde inte var inne på toan, det kunder vara i eller under sängen. I soffan eller bilen. Jag hade svårt att röra mig ute bland folk helt enkelt.
Eftersom jag var väldigt omtumlad och helt slut efter hypnosen så ville jag inte utsätta mig för mer orm än jag redan hade gjort under kvällen... Gunilla, som min terapeut heter, sa att jag förmodligen inte kommer behöva någon mer hypnos.
Helt fantastiskt!
a good day
dagens outfit
Kofta - JC
Linne - gåva från mor
Tights - Gina Tricot
Skor - Diesel
Klocka - Gant
Halsband/armband - Secondhand + EFX
Örhängen - gåva från mor
Ring - älskad
ååh så söt
3 månader...
♥
piller
Det här kompletterar jag min frukost med. Vad tar du till din frukost?
hälsoterapeut
Nu är det klart! I fredags tog jag äntligen min examen!
Det blev kalasande ända till 05:00 men det var det lätt värt :) Jag kan nu titulera mig Hälsoterapeut/instruktör, av Branschrådet Svensk Massage Certifierad massör, Diplomerad Taktil massör samt SPA-terapeut. Jag har även tagit en kurs i vaxning samt färgning av fransar och bryn - så tveka inte att höra av dig om du vill bli ännu finare till sommaren :)
Nu har jag äntligen flyttat hem till Enköping igen. M och jag skivas om vilka prylar jag får ta med mig in i vårt nu, gemensamma hem ;)
Jag jobbar nu på Hälsokraft och hoppas på att kunna inreda mitt egna behandlingsrum där så snart som möjligt!
Kika gärna förbi och säg hej
sen sist
Gran Canaria var fantastiskt skönt. Hjärtat och jag tränade 1-1,5 h på mornarna sen var det horisontalläge resten av dan. Sista kvällen var sådär då vi hade en stor snubbig kackerlacka inne på rummet... Men bruna blev vi och batterierna blev laddade.
Fina Sandra Buder har kommit till stan :) Hon gör praktik hos mig och Eva på Hälsokraft och lär sig allt som behövs vetas om piller och pulver. I gymmet får jag leka Jillian (Personlig Tränare i amerikanske versionen av Biggest Looser) och köra sk*ten ur henne. "Ner med axlarna!" "Kom igen nu!" "Sluta garva!" Här ovan har jag precis kört ett intervallpass med henne på löpbandet.
Jag har fyllt i min tatuering med den finaste texten jag vet - Pappa.
Jag var på årets första derby på Råsunda i måndags med hjärtat och hans familj. Det var mer ståhej på tv'n och i tidningarna än vad det var på själva arenan... Matchen slutade 0-0.
Det är så overkligt att Pappa är borta. Jag saknar honom så himla mycket. Varje gång jag ser hans bild i telefonen så tänker jag att jag ska ringa honom, men kommer på mig själv att det inte går. :(
sunprime riviera - gran canaria
Hjärtat och jag har det bra. Vi har lagt oss runt 22 om kvällarna, ätit gott, solat mycket, vilat ännu mer. Frukostbuffén är fantastisk. Gymmet är kanon. Hotellet är en lugn plats då besökarna måste fyllt 18 - vilket betyder att ♥ och jag är nästan yngst. Ölen är god och middagarna romantiska och härliga.
Imorrn går flyget hem. Trots att vi sovit nästan 10 h varje natt och dagarna spenderats i solstolen känner jag mig fortfarande trött. All tid på sjukhuset med pappa och den tunga sorgen jag har i kroppen gör sig påmind, men varje dag går frammåt. Livet går vidare.
Nu ska jag lägga mig vid poolen och njuta de sista soltimmarna. Ses snart!
fina fina pappa
Att en begravning kan vara så fin! Tusen tack alla ni som var med och delade den fina stunden med oss. Jag har aldrig sett så många fina blomsterarrangemang! Vi har mottagit 84 st meddelanden om gåvor till cancerfonden, till minne av Pappa.
Ta vara på livet! Det är så skört. Kom ihåg att berätta för dina nära och kära hur mycket ni tycker om dem.
ren inspiration
http://www.youtube.com/watch?v=dDnrLv6z-mM
Det här klippet får mig att gråta floder.
skört
Imorrn har det gått tre veckor. Jag kan knappt förstå det...
Jag har flera gånger undrat: När ska jag bryta ihop? Varför är jag så glad och orkar sprida en massa energi när jag nyligen förlorat min hjälte? Igår morse blev det för mkt för mig. En liten kommentar från M om något helt obetydelsefullt gjorde att jag bröt ihop. Allt är så skört..
Begravningen är nu planerad. Det kommer bli lugn och fin musik i kyrkan. Innan dess ska jag hinna med att sticka till Gävle på två dagars ledarskapskurs. All mat serverad, hotellnatt + frukost kommer bara göra mig gott.
strumpor i tofflorna
Annars så fortsätter livet. Jag har vart på Hälsokraft hela veckan och det har gått jättebra. Ångesten fanns där i måndagsmorse men det gick bättre och bättre för varje timme.
En ny soffa har levererats. Det har tittats på hockey. Begravningen har planerats, jag ser framemot det med blandade känslor.
En vecka efter begravningen så åker M och jag iväg en vecka. Vi ska gå samma strandpromenad som Pappa och jag gick för ca 10 år sen. Pappa, med sin stora pondus-mage, ben vita som snö och strumpor i tofflorna. :) Usch vad jag skämdes då. Idag skulle jag göra vad som helst för att få se det igen.
ett stort tomrum
Nästan en vecka har gått sen Pappa gick bort. Idag finns dödsannonsen i EnköpingsPosten. Världens bästa Make, Pappa, Son, Farfar, Bror, Svärfar. Begravningen äger rum i Veckholms kyrka onsdagen den 9:e mars kl.12:00. Akten avslutas i kyrkan.
Du fyllde Ditt liv
med glädje för alla
Din fömåga att skapa, och
vänskap framkalla
Ditt tidiga insomnande
blir för oss
ett stort tomrum.
Jag har väntat mig att tiden ska stanna upp, men utanför ser jag grannen med sin hund - precis som vanligt. På stora parkeringen utanför Paus-huset vimlar det av bilar - som vanligt. Tvättkorgen fylls - som vanligt. Tv'n visar samma saker.
Jag har tagit upp telefonen flera gånger den här veckan för att slå Pappas välbekanta mobilnummer men hejdat mig i sista sekund. Jag glömmer bort mig att han är borta, och när det kommer över mig rinner olika känslor över mig. Ena stunden bryter jag samman - själviska tårar sprutar som hos lilleskutt för JAG vill ha MIN Pappa här. Andra stunden försöker jag le och tacka ett högre väsen över att han inte har ont längre.
obeskrivlig saknad
Jag saknar Pappa varje sekund ♥
Det känns så overkligt att han inte finns hos oss längre... Jag drömmer så verkliga drömmar på nätterna, han är där hela tiden.
Jag var ut till Tallbacken ikväll för första gången sen i söndags. Hans jacka och keps hänger på kroken innanför dörren. Rullatorn som han har behövt hjälp av står intill sängen. Kökssoffan som han så gärna låg på ser precis likadan ut. Hela huset andas Pappa. Ikväll när vi satt vid köksbordet så väntade jag på att han skulle komma och sätta sig.
Overkligt är det enda ordet som kan beskriva det hela.
Imorgon ska vi till begravningsbyrån. Ännu en absurd sak som måste ordnas. Jag vill inte riktigt, samtidigt som jag vet att det behövs göras.
1949-07-19 - 2011-02-13
Ikväll, 2011-02-13, strax innan 22:00 somnade Pappa in. Helt odramatiskt.
Jag var inte där men mamma, lillebror och marre var det.
Nu är han på ett mycket bättre ställe. Det känns tryggt att veta att han inte har ont mer.
Pappa fick sin första diagnos ändtarmscancer 2004. Den har följts av metastaser på lever, sen lungor, sist en tumör i höger ben samt en tumör i armen. Han har egentligen inte mått dåligt av sin cancer förrän den i låret uppkom, förutom sin stomi och div. bieffekter av olika behandlingar. Däremellan hann han ju även med en arbetsplatsolycka då han föll illa från en elstolpe och bröt båda händer och ena lårbenet.
Han har vart envis. Och världens bästa pappa.
Jag vill be er, respektfullt, att ge främst min Mamma lite utrymme i några dagar. Hon har det väldigt tungt och jobbigt just nu och hon känner att medlidsamhet är ännu jobbigare.
min hjälte. jag älskar dig
Jag kommer alltid vara din pudding, din lilla Fia.
Du kommer alltid vara min hjälte.
Min Karl-Alfred.
de små sakerna gör skillnaden
Väldiga känslostormar inuti mig just nu. För en vecka sen gjorde det ont att gråta. Hela kroppen höll emot och smärtan i halsen och bröstet var olidlig. Nu så gråter jag hejdlöst, och vilken befriande känsla det ger mig. Lika så när jag skrattar, (för jag gör det också, trot eller ej) då skrattar jag med hela kroppen, ibland tills jag börjar gråta. För det är så.
Trots att pappa bara har timmar kvar av sitt liv och att han inte kommer vara med oss sen så går livet vidare. Det känns både skönt och jobbigt att skriva och tänka det. Han skulle ju blivit den bästa morfarn och han skulle setat med tårar i ögonen på första raden på mitt bröllop.
Trots att döden är så nära inpå mig har jag inte känt mig så levande som jag gör just nu. Hur kommer det sig? Jag känner allt så mycket starkare; känslor, dofter, färger, trots att jag bara sovit 45 min sen igår morse. Jag vill inte låta pretentiös - men det är precis så jag känner.
Mitt skrivande här har gjort att jag fått utlopp för mycket känslor och tankar som jag har svårt att få ur mig på annat sätt. Jag har alltid tagit till skrivandet under jobbiga perioder och för mig har det hjälpt oerhört mycket. Ibland får jag inte ur mina tankar ur munnen, de fastnar liksom i halsen. Här får jag utlopp för allt.
När jag kommer hem och bort från sjukhuset så är jag glad för de små sakerna, det är de som gör den stora skillnaden. Maten är lagad utan att jag har lagat den. Disken diskas och jag har inte gjort det. Nybakat bröd. Plötsligt står en kopp te framför mig som jag inte bett om. En extra kram eller klapp på kinden. Allt det där som bara hander gör skillnad och livet blir plötsligt mycket enklare. Tack för att du finns där för mig Martin.
bitterhet
Pappa kämpar. Andningen är oregelbunden. Mamma fick ett utmattnings-anfall inatt och har vart på intensiven, men är tillbaka hos oss på avd 1 igen. Lillebror är helt förstörd. Jag är magsjuk.
Bitterheten river i mig. Fan va jag önskar att det här ska hända någon annan.
krokigt pekfinger & jitterbugg
Pappa kämpar och kämpar. Sakta så känner jag hur hans energi förflyttar sig. Det berättar även läkarna för oss: hans organ börjar lägga av mer och mer.
Från det senaste inlägget till idag känner jag en helt annan känsla i kroppen. Jag känner mig lugn inför att Pappa ska gå vidare. Jag känner hur han redan har ena foten på andra sidan och jag är övertygad om att han kommer till en väldigt fin plats, men titt som tätt kommer han komma till oss och titta till oss - det pratade farsan baloo och jag om senast för några veckor sen.
Jag var på hypnos igår, för andra gången. Gunilla som jag träffar är väldigt bra på det hon gör. Vi pratade om livet och döden och skam, ångest, glädje och frid. Jag gick till henne för att få bukt på min ormfobi, men samtalet har tagit oolika vägar och vi har gemensamt bestämt för att jobba mer med mig och mitt läkande inre. Det känns tryggt och lugnt att sättas i hypnos och efter gårdagens möte så känner jag mig mer fridfull inför vad som komma skall.
Det är så himla sorgligt att jag aldrig mer kommer vara med pappa i skogen och jobba, att jag aldrig mer får känna hans hand smeka min kind, att jag aldrig mer får höra hans röst, se honom dansa jitterbugg på köksgolvet till "Miss You Miss Belinda" eller se honom peka mot mig med sitt krokiga pekfinger. Men det är bara hans kropp som kommer försvinna, hans själ lever vidare.
Tack alla för fina sms, mail och meddelanden. Ni är fantastiska! Det gör att jag klarar av det här. Tack!
vaken natt
Igårkväll när jag var hos pappa och när han fick smärtstillande fick han ett andningsuppehåll. Efter en stund kom han igång med andningen och sen dess har haft det kämpigt. Jag ringde in mamma och johan och marre på en gång.
Nu har sjukhuspersonalen tagit bort all slags medicinering, förutom morfin för Pappa.
Skiktröntgen han gjorde på huvudet visade ingenting, men infektionsvärdena är jättehöga trots att han behandlats med flera olika slags antibiotika. Det är tydligen vanligt bland cancerpatienter. Främst hos de som fått metastaser på levern då det är det viktigaste organet att tillverka proteiner som stärker immunförsvaret och håller oss friska.
Det värsta är att vi inte vet vad som väntar. Vi vet inte om han har timmar eller dagar kvar. Vi vakar hos honom dygnet runt, igår sov mamma på sjukhuset. Inatt är det min tur. Han ligger här brevid och jag låter hur ansträngd hans andning är, men han har ingen bekymmersrynka mellan ögonen och han ser fridfull ut. Han får kontinueligt med smärtstillande och vad vi känner av så har han ingen ångest. det jobbiga är att han inte kan göra sig förstådd.
Jag sitter här och skäms över mina tankar...
Jag önskar att han inte är medveten om hur han har det och att han inte lider. Jag önskar att han ska få slippa det här snart och få somna in fridfullt. Vi har pratat om det här och jag vet att det sista han ville var att ligga som en grönsak.
Tårarna rinner. Jag önskar inte ens min värsta fiende det här, samtidigt som jag vill att det ska hända någon annan än min pappa.
själviska tårar
Det är tungt just nu. Vi väntar på att pappa ska göra en skiktröntgen av huvudet. Först måste de se till att hans njurvärden är som de ska. Läkarna vill veta vad det är de behandlar - om det har tillkommit något metastas i huvudet på pappsen och om det är därför han är så förvirrad. Är det så, så finns det ändå inget att göra - men vi får iaf en förklaring...
Igårkväll var det illa. Så illa att han knappt kunde identifiera oss. Det var älgar i rummet och lyktor som gick sönder, samt ngt element som han hade felsökt och termostater som slog på och av. En stund låg han och fifflade med fingrarna vid ögonen."Jag får inte på mig mina glasögon, kan du hjälpa mig?" och så vänder han sig mot mig och räcker över sina glasögon som bara han kan se.
När jag försöker förklara fint för honom att det inte finns några älgar, lyktor eller glasögon och att han befinner sig på sjukhuset och att han är lite förvirrad pga hans sjukdom så tittar han bara bekymrat på mig. När jag ist pratar samma språk som honom: Ja visst är älgarna fina, jag ser 3 st, hur många ser du? Såklart ska jag hjälpa dig med glasögonen, ge hit dem så putsar jag dem åt dig först. Då kan vi mötas i hans värld där han befinner sig just nu.
När jag skulle gå så höll jag hans hand, böjde mig fram och viskade i hans öra att jag är så stolt över att få kalla honom min pappa. Att han är det absolut bästa jag vet och att jag älskar honom till månen och tillbaka. Då kramar han extra hårt om min hand, tittar mig i ögonen och säger klart och tydligt: Jag vet det Fia.
Jag grät hela vägen hem...
Jag inbillar mig själv att han mår så bra som han kan göra och att han känner av att jag är där. Han har ingen ångest och han pratar inte om döden. Han har inte ont. Det är det enda som betyder något just nu. Visst gråter jag krokodiltårar emellanåt, men det är bara själviska tårar. Jag gråter för att det är orättvist för att min pappa behöver dö så ovärdigt. Att han inte känner igen mig. Att mitt livs kärlek, den mest levande människa jag känner, förtvinar bort.
Tack alla för de fina sms, mail och meddelanden på facebook. Det värmer i hjärtat.
Har du något bra minne av min sötnos-pappa? Dela gärna med dig här under Kommentarer.
mitt <3
en dag i daget
Efter en stunds tystnad ropade han till: "Jag måste upp! Johan, hämtar du aluminiumfolien så ska vi laga mat".
Han hjärta pickade alldeles för fort igår och han fick lugnande för hans oro.
Idag har han fått en annan slags penicillin och mera medicin för hjärtat eftersom det pickar alldeles för fort idag också. Idag verkar det vara ännu snurrigare än igår. Han hade tydligen inte ens kunna identifiera mamma.
:´(
Det snurrar i mitt huvud just nu. Fantastiskt härliga minnen avbyts med bittra tankar över argsinta människor. Är jag helt galen när jag önskar att det är någon annan arg och elak jävel som skulle råka ut för det här ist för min Pappa som aldrig gjort en fluga förnär?
Jag förvånas över att en del bekanta inte vågar ta kontakt med mig då vi möts, tex på stan. Va inte rädd för att komma fram - jag är precis samma tjej som förut. Var inte rädd för att du ska göra mig ledsen - det som gör mig ledsen är situationen med pappa, inte du. Vill jag inte prata så säger jag det :-/
Jag fick ett inlägg på facebook igår: Sophie... Jag sa precis till mina föräldrar hur mycket jag älskar dom... Det har jag DIG att tacka för... Hoppas ni mår bra... Styrkekramar
Tack Fanny. Jag hoppas att jag kan, med hjälp av bloggen, få ut till så många som möjligt hur viktigt det är att vårda sina relationer. Speciellt de som verkligen betyder ngt.
Tack Sandra underbara Buder för dina sms.
min pappa. min hjälte.
"Jag har fått berättat för mig att han är mer orolig och plockig än igår. Proverna visar att infektionsnivåerna har gått ner. Vi behandlar hans infektion med antibioitika och hoppas på att det ska bli bättre, men cancern kan vi ju inte göra någonting åt längre. Skulle hans hjärta sluta slå så kommer vi inte försöka återuppliva honom."
Jag berättade om min hals som gör ont och frågade vad hon tyckte, kan jag komma dit eller inte? "Självklart ska du vara hos din pappa, trots att du har ont i halsen. Du kanske kan undvika att pussa på honom? Vi har ju även fått vinterkräksjukan här så du behöver tvätta dina händer noggrant med handsprit både innan du kommer och efter att du går."
Jag tar och packar ihop lite frukt, en proteindrink och lite böcker och åker ner till honom. Var det jag som var sjuk hade jag inte velat vara ensam.
Pappa och jag har berättat allt för varandra. Vi har pratat om hur han vill begravas, att han skiter i hur begravningen ska gå till, "Bara ni får en fin stund" "Det kommer nog komma många på min begravning, vi får se om Veckholms Kyrka och prästgård räcker till". Han har berättat hur han vill att vi alla ärver. Han har också berättat för mig att han inte är rädd för att dö, utan är mer orolig hur vi - mamma, johan och jag - ska klara oss, och hur det ska gå för firman. Egna företagare... Suck. Men det är min pappa det, oroar sig för andra ist för sig själv :)
Min hjälte. Min Karl-Alfred.
Igår när jag låg med mitt huvud intill hans så viskade jag i hans öra: Du är det bästa jag vet, jag älskar dig. Då vände han sitt huvud mot mitt, jag tittade in i hans vackra vakna ögon och så svarade han med ngt som liknande ett leende: Är det riktigt säkert?
:'(
Helvete.
Vaknade med ont i halsen. Tar colizin, överdoserar esberitox och propex express.
Blir jag inte frisk får jag inte träffa Pappa.
Får jag inte träffa pappa kommer mitt dåliga samvete bara späs på. Igårkväll, väl hemma, rann det över. Ångesten bara rev i mig. Jag är hemma och kramas och får massor av kärlek av min favorit. Pappa ligger själv, förvirrad i ett ensamt rum på Enköpings Lasarett. Fy fan va tragiskt.
:'(
Jag är rastlös och frustrerad, samtidigt sliten och trött. Hua.
härvarande
Även om jag ha vart beredd på att Pappa är döende så kunde jag inte förstå hur jobbigt det skulle bli att se honom tyna bort, ätas upp av cancern.
Igår vacklade mitt hopp både en och två gånger - pappsen var mer en grönsak än en människa då. Idag var jag beredd på att mötas av samma sak. Istället möttes jag av två vakna ögon "Men Fia, lilla pudding, har du hittat hit?" Glädjetårarna har aldrig sprutat så mycket tidigare!!
Han är fortfarande svag och endel av det han säger är snurrigt, men ikväll så han fullt medveten om att jag var där.
Jag blev så himla trött så jag la mitt huvud intill hans på kudden och höll precis på att somna när pappa med glasklarröst ropade till "Fia! Är du vaken? Inte kan du sova här inte??" Glädjetårar igen...
Imorrn åker jag dit på förmiddagen.
Vill bara säga till dig som läser: Ta vara på de små stunderna med dina nära och kära. Glöm inte att berätta hur mycket de betyder för dig. Var härvarande, inte nävarande.
tårar, hopp och kärlek
Jag gör som grodan och lever på hoppet just nu.
Pappa är jättedålig. Ambulansen hämtade honom i fredags och sen dess har han legat på lasarettet i Enköping. En urinvägsinfektion har gått hårt åt honom. När människor med nedsatt immunförsvar får en urinvägsinfektion så kan det yttra sig i demens. Allt blir snurrigt och personen blir som en annan...
Stundtals så går det inte att få kontakt med pappsen, han ligger apatisk och tittar upp i taket eller då han tittar på mig så ser han rakt genom mig.
Vi hoppas alla att det här kommer försvinna efter några dagar på antibiotika.
Jag är livrädd att han inte kommer bli klar i huvudet igen. Jag vill inte att sista samtlet vi hade var ett snabbt telefonsamtal där jag inte riktigt var närvarande :'(
kreativa söndag
Vill tipsa om fantastiskt goda muffins och kakor:
Dessa underbara biscottis har du recept på här:
Det blev även päronmuffins med ingefära!
Recept:
dag 7-9
Dag 7
Sista dagen på fastan var inte kul...
Det lustiga var att jag vaknade av mig själv på morgonen och var helt nipprig över att det var sista dagen. Jag fantiserade om bananen jag bestämt mig att äta till lunch för att orka sitta i bilen på väg hem. Överlycklig och pigg som tusan vände jag mig och i sängen och sträckte mig efter klockan..
Vad i helskotta! 01:14?!
Jag vägde mig innan frukost: 62,4 kg
Maten under dagen bestod av:
Frukost: Te och plommonjuice.
Mellis: En banan och en chokladboll
Lunch: 2 msk mosad potatis och lite sallad.
Mellis: 2 riskakor
Middag: Karl-Johansvampsoppa
På kvällen var jag helt förstörd. Magen var stor som en ballong och jag mådde illa. Blä.
Dag 8
Vaknade kl 06:00, gick upp och åt frukost. Försökte somna om men det gick inte alls... Jag valde att städa och packa upp och göra fint hemma. Gjorde iordning en macka att ta med mig till gymmet.
Körde ett, för mig, stenhårt ben- och magpass. Var dock lite förvånad när jag satt i bensparken med 30 kg och hade mjölksyra efter 5 reps. 5 dagar utan mat har satt sina spår. Efter 60 min i gymmet var jag helt slut i kroppen, men fortfarande pigg i huvudet! Superskoj!
(Stenhård i magen, så var till "min" hälsokost och köpte ispagulafröskal för att hjälpa magen på traven)
Mat:
Frukost: Yoghurt m linfrö, valnötter, hasselnötter och några puffar kanel.
Efter träning: En leverpastejsmacka
Lunch: Bovetegröt (helt bovete kokat med ekologiska torkade aprikoser + några puffar kanel)
Middag: Tacos!
Dag 9
Sjuk energi i kroppen just nu! Jag tog en lång promenad och hälsade på mina underbara kolleger i butiken igen :)
Mat:
Frukost: Bovete gröt.
Lunch: Karl-Johansvampsoppa
Mellis: Te
Middag: Kyckling i ugn med potatis.
Kvällsmål: OSTBÅGAR
Vickning: Potatisplättar med rödlök, gräddfil och röd kaviar.
Fick i mig nästan 2000 kcal i ostkrokar den kvällen = uppsvälld mage och illamående. Men det var det lätt värt! :)
Summa sumarum: Fastan var riktigt jäkla jobbig. Jag hade inga jobbiga symptom som illamående, huvudvärk, konstant ont i kroppen. Det jobbiga var hungerkänslorna - jag har aldrig vart så besatt av alla slags mat tidigare. Och frusenråtta som jag är så har jag hackat tänder konstant under tiden.
Reningseffekten jag var ute efter har inte infunnit sig. Jag känner fortfarande att jag har en förkylning som ligger och väntar MEN jag har blivit sjukt pigg! Jag studsar nästan fram och det är helt fantastiskt :)
dag 6
Dagens mat:
Frulle: Morotsjuice, Katrinplommonjuice (1 dl juice + 1 dl vatten), Curite
Mellis: Te
Lunch: Te, Fruktjuice, Katrinplommon
Mellis: Te
Middag: 5 dl grönsaksbuljong
Kvällsmål: Te
Idag har det känns mycket bättre än tidigare dagar. Igårkväll hade jag tom ont i kroppen - alla leder värkte som på en gammal gubbe... Mer energi i kroppen idag dock!
Drömmer om all mat jag får äta i helgen. Ska be om att få fruktscones till frukost på fredag... Mums!
dag 5
Jag fryser så in i helvskotta. Sitter fullt munderad i klassrummet med dunjacka, halsduk, mössa och fårskinnsbeklädda stövlar. Burr. Det är bara 2,5 dag kvar utan mat nu!
dag 4
Den röda är en grönsaksjuice med bla. rödbeta, selleri, morot, palsternacka. uack! Jag spyr nästan bara jag luktar på den, så jag hoppar över den idag. Fy bubblan...
Maten idag:
Frukost: Curite och 1 dl katrinplommonjuice blandad med 1 dl vatten.
Mellis: Te
Lunch: 1 dl grönsakskur + 1 dl vatten och 1 dl 11+11 (fruktjuice) + 1 dl vatten och en kopp curite!
Mellis: Te
Middag: 5 dl vatten blandat med 3 tsk grönsaksbuljong (Ledins) + en pressad vitlöksklyfta
Kvällsmål: Te
Idag har jag druckit totalt 2,5 liter vatten under dagen, utöver dryckerna och jävlar va kissnödig jag är. Hela tiden. Antagligen bara precis så som det ska vara?
fort. dag 3
OMG
När vi hade släppt av tjejerna i gettot så blev vi stannade av Farbror Polisen.
"Heeej!" ropade jag när jag hissade ner rutan
"Heeej!" lät polisen tillbaka med ett jätteleende. "Idag har vi körkorts- och nykterhetstest."
"Kan vi börja med att blåsa, för min plånbok är i bakluckan?" frågade jag snällt, men var trots allt fnissig och nervös. (Vad är det med karlar i uniform?)
Jag blåste och fick reda på att jag var nykter idag. Yeees. :)
"Körkortet kan jag titta på en annan dag, kör försiktigt!"
Jag behövde alltså inte visa körkortet utan att behöva flasha med tuttarna i nån djup urringning. Idag räckte det med flanellskjortan och ett leende. I like :)
Maten idag ser ut som följer:
Frukost: Curite + 1 dl katrinplommonjuice blandat med 1 dl vatten.
Lunch: Curite
Middag: 5 dl grönsaksbuljong med en pressad vitlöksklyfta i.
Lärdom tills imorrn: MERA VATTEN. Har bara druckit 0,5 l idag mellan målen samt "hoppat" över lunchen eftersom vi inte fick med oss de dryckerna till Karlstad.
dag 3
dag 2
Frukost: Yoghurt med linfrö och valnötter samt några puffar kanel och ingefära.
Mellis: En kopp curite och ett äpple.
Lunch: Te och två frukter.
Mellis: En mörk chokladtryffel
Middag: Grönsaksstavar med dipp och alldeles för mycket otskrokar till efterrätt.
Dagen kan sumeras i endel smärta :) Vi började dagen med att frisera varandras ögonbryn samt färgning av dess och våra fransar. Ett pilligt job men superkul! Eftermiddan följdes med vaxning av div kroppsdelar. Mina armhålor är numera renvaxade, men svider endel. Ska man bli fin, får man lida pin.
Jag ska genast beställa div saker till företaget så jag kan bredda min "meny" av behandlingar!
I matsynpunkt har det gått bra, var lite hungrig där på förmiddan men det gjorde ett äpple ändring på. Imorrn kommer nog bli tufft, men det får funka...
Ps. jag har inget maxintag av kalorier per dag. Det enda som gäller är att ingen fast föda får intas, utan bara råsafter samt te. Och självfallet massor av vatten mellan "målen". Eventuellt lite honung i tet för att stabilisera blodsockret. :)
dag 1
Startvikt: 64,6 kg
Midjemått: 76 cm
Rumpa: 97 cm
Frukost: Yoghurt med linfrö och valnötter samt några puffar kanel och ingefära. Detox-te.
Mellis: Te och frukt.
Lunch: Te och två frukter.
Mellis: Te och frukt.
Middag: Grönsaksstavar med dip (massor av vitlök) och ostbågar till efterrätt :)
Det är inte särskilt mycket energi jag fått i mig och det känns verkligen att kroppen går ner några varv - jag har självklart inte samma energi som vanligt. Somnade i soffan kl 21:00 helt slut.
Tanken har slagit mig: hur tusan ska detta gå.
Ny dag imorrn med kurs i vaxning samt färgning av bryn och fransar. Spännande!
Fick frågan igår om tips på litteratur... Tyvärr har jag inget bra att komma med, utan har googlat allt som har med fasta att göra för att samla så mycket info som möjligt. Och självklart pratat med kunnig personal på flera olika hälsokoster.
fasta
De invändningar jag fått tidigare har låtit: Det kan ju inte vara bra att vara utan mat så länge. Hur ska du överleva? Varför sysslar du med sånt där humbug för?
Fasta handlar nämligen om att rena kroppen från toxiner, vitalisera ämnesomsättningen, stärka immunförsvaret och stimulera cellproduktionen. Därtill kan den fungera förebyggande och som en hjälpare mot vissa sjukdomar.
Jag har under en längre tid känt mig hängig och trött. Mycket pga situationen hemma. Men jag känner att jag har nå skit i kroppen, en förkylning som inte riktigt bryter ut.
En normalviktig person som är 170 cm lång och väger 70 kg har, enligt Cahill mfl 1968, ca 10 kg mobiliserat fett, motsvarande ca 93 000 kcal, ca 2,5 kg disponibelt protein, motsvarande 10 000 kcal och ca 0,5 kg kolhydrater motsvarande ca 2000 kcal. Totalt har denna person således en energireserv på ca 105 000 kcal. Vid en genomsnittsförbrukning av ca 2500 kcal per dag skulle således energireserven räcka för 42 dagars fasta.
Schemat följer:
Dag 1-2: Nedtrappning. Lätt mat som yoghurt och frukt.
Dag 3-7: Endast intag av råsafter och örtteer.
Dag 8-9: Upptrappning. Se dag 1-2.
Planen är att dokumentera det hela här på bloggen.
Imorrnbitti så blir det vägning och mätning. Under tidens gång kommer jag, en gång per dag, skriva ner hur jag mår både psykiskt och fysiskt.
Ser framemot det här :) Hörs imorrn!
må-bra-låt
tack 2010. hej 2011
Ännu ett år har gått.
Bloggen har blivit mer av något jag sysslar med när jag får ork.
Julen är över och blev i år en lugn och stillsam helg. Mycket flängande fram och tillbaka men mestadels av tiden spenderades med familjen.
Pappa mår bättre. Sen i oktober har han gått ner 23 kg i vikt. 23 kg! Men nu har iaf hans matlust kommit tillbaka. Mamma ringde imorse och berättade att pappa bara vill ha delikatesser :) Igår hade han skrivit en inköpslista lika lång som ett A4. Hummer, körsbär, färska räkor och cumberlandsås var bla med på listan. Jag kan inte annat än le.
Just nu är jag lycklig. Jag har en familj som uppskattar livet till max.
Jag vill be er alla andra att göra detsamma. Ta vara på de små stunderna, skratta stort och gråt mycket.
Jag ser framemot år 2011. En länge planerad resa till New York kommer gå av stapeln i början av sommaren, jag kommer jobba mer med mitt företag och förhoppningsvis kommer en annan dröm gå i uppfyllelse - en vecka i ett öde hus, helst intill vattnet, utan varken tv, mobil eller internet. Back to basic alltså.
Idag ska jag försöka få tid att springa över till bokhandeln på andra sidan gatan. Jag ska köpa papper modell större för att göra en visionskarta för 2011 ikväll. En myskväll att se framemot alltså :)
ibland...
fitness-fia
Efter ett givande och peppande samtal igår har hon bestämt sig för MAJOR träningssatsning året framöver! Och så har hon peppat mig att leva fitness de tre veckorna jag kommer spendera i Sunne innan jullovet.
Nu ska jag handla med mig hela butiken bara så jag blir av med den här rackarns förkylningen.
Idag är näst sista dagen på min fantastiska praktik. Jag är faktiskt vemodig - trivs så himla bra här på Hälsokraft...
bastu nästa
Ikväll ska jag bada bastu och dricka whiskey - förhoppningsvis så försvinner min sjuka ur kroppen då.
OJ vad jag ser framemot ikväll :-P
skattjakt
Jag blev nyss väckt av min lillebror och svägerska - dom var super exhalterade då de berättat att det gått på skattjakt!
Det har luktat så fantastiskt illa i huset och främst i köket de senaste dagarna. En sur lukt som spridit sig överallt... Imorse så började de leta... och när de öppnade ett hörnskåp i köket förstod de att här är det! I en litenliten springa fick bror in en tång och rörde runt... När han drog ut den, tittade en liten svans fram... HUA! där hade en äcklig mus gått och dött. Yyy aaaan! Så idag står det söndagsstädning på schemat. Innan dess ska jag smeta i lite henna i håret, ta ett fotbad och lägga en ansiktsmask.
Supersöndag till er alla!
onepiece
Behöver bara visa upp min onepiece som jag är fruktansvärt nöjd med
ryck & slit?
Pappa är på bättringsvägen. efter massor av tester har det visat sig att han haft en stor infektion i kroppen som fortfarande gör att han är så trött - han sover mest på sjukhuset. imorgon kommer han förmodligen få komma hem.
Ikväll har mamma även hjälpt mig att ansöka om FA-skattesedel. Så nu är det bara att spåna på ett bra företagsnamn, vad sägs om Sophie's Ryck & Slit? eller Skrik & Panik? eller Sophie's Kropp & Knopp?
Har du något bra tips? HJÄLP
tusen tack
Jag befinner mig just nu på Hälsokraft i Enköping. En hälsokostbutik med ett väldigt stort utbud. Här finns hjälp för leder, förkylning, magproblem, viktminskningsmedel, lusthöjande, svettdämpande, vitaminer, mineraler, fettsyror, kolesterolsänkande, uppiggande, hudvård, mat, sporttillskott, värmekuddar, aromalampor, luskammar, teer - you name it! Och alla produkter är läkemedel, inte läkarmedel - it's a huge big difference.
Dagligen så får jag lära mig nya och intressanta saker av mina kära kollegor Nadja och Eva. Ni förgyller mina dagar. Jag kan skratta och gråta med er. Ni är förstående och dömer inte - ni är fantastiska. Tack för att jag får spendera mina dagar med er!
gammeln har tagit mig
jag är sällskapssjuk, men när jag umgås med nån vill jag helst av allt var själv. förlåt mig allihopa för att jag är så dålig på att höra av mig och att dyka upp på planerade träffar, men jag är inte mig själv just nu . ge inte upp hoppet om mig...
pappa är inlagd på sjukhuset. han har inte fått behålla någon mat sen i tisdags förra veckan och är väldigt svag. igår, när han las in upptäckte de även att han har en infektion i kroppen. imorse åt han dock en halv tallrik fil, en halv macka och några klunkar kaffe. det är mer än han fått i sig på hela veckan. nu håller vi alla tummarna att han piggar på sig och får komma hem snart, för även om han får all medicinsk hjälp för att bli frisk så vet jag att han vantrivs på sjukhuset och miljön där främjar inte riktigt tillfriskning...
memories
sådan far, sådan dotter :)
