en dag i daget

Igår var ingen bra dag för Pappsen. Det snurrade väldigt mycket i huvudet på honom men emellanåt var han hur klar som helst . "Pappa, minns du när jag körde i diket? Vem var det du fick ringa då?" Han svarar knivskarpt: "Anders i Mösa."
Efter en stunds tystnad ropade han till: "Jag måste upp! Johan, hämtar du aluminiumfolien så ska vi laga mat".
Han hjärta pickade alldeles för fort igår och han fick lugnande för hans oro.
Idag har han fått en annan slags penicillin och mera medicin för hjärtat eftersom det pickar alldeles för fort idag också. Idag verkar det vara ännu snurrigare än igår. Han hade tydligen inte ens kunna identifiera mamma.
:´(

Det snurrar i mitt huvud just nu. Fantastiskt härliga minnen avbyts med bittra tankar över argsinta människor. Är jag helt galen när jag önskar att det är någon annan arg och elak jävel som skulle råka ut för det här ist för min Pappa som aldrig gjort en fluga förnär?

Jag förvånas över att en del bekanta inte vågar ta kontakt med mig då vi möts, tex på stan. Va inte rädd för att komma fram - jag är precis samma tjej som förut. Var inte rädd för att du ska göra mig ledsen - det som gör mig ledsen är situationen med pappa, inte du. Vill jag inte prata så säger jag det :-/

Jag fick ett inlägg på facebook igår: Sophie... Jag sa precis till mina föräldrar hur mycket jag älskar dom... Det har jag DIG att tacka för... Hoppas ni mår bra... Styrkekramar
Tack Fanny. Jag hoppas att jag kan, med hjälp av bloggen, få ut till så många som möjligt hur viktigt det är att vårda sina relationer. Speciellt de som verkligen betyder ngt.

Tack Sandra underbara Buder för dina sms.

Kommentarer
Postat av: Veronica Valgeborg

Precis så som du säger Fia att man önskar att något annan fått det, så funkar det nog tror jag. Så var det för mig...varför skulle detta hända mig och mina barn?? Var man en titta så var det pappor och deras barn. Tror inte det är så konstigt att man tänker så.

Vi tänker på Er jättemycket... :(

Ge massor med kramar när ni hälsar på honom.

Och du...man ska ta hand om och vårda förhållandena man har med sina nära och kära. Men visst är det konstigt att något tråkigt måste hända innan man fattar det.

Älskar dig...kram din Veronica <3

2011-02-03 @ 23:24:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0