de små sakerna gör skillnaden
Väldiga känslostormar inuti mig just nu. För en vecka sen gjorde det ont att gråta. Hela kroppen höll emot och smärtan i halsen och bröstet var olidlig. Nu så gråter jag hejdlöst, och vilken befriande känsla det ger mig. Lika så när jag skrattar, (för jag gör det också, trot eller ej) då skrattar jag med hela kroppen, ibland tills jag börjar gråta. För det är så.
Trots att pappa bara har timmar kvar av sitt liv och att han inte kommer vara med oss sen så går livet vidare. Det känns både skönt och jobbigt att skriva och tänka det. Han skulle ju blivit den bästa morfarn och han skulle setat med tårar i ögonen på första raden på mitt bröllop.
Trots att döden är så nära inpå mig har jag inte känt mig så levande som jag gör just nu. Hur kommer det sig? Jag känner allt så mycket starkare; känslor, dofter, färger, trots att jag bara sovit 45 min sen igår morse. Jag vill inte låta pretentiös - men det är precis så jag känner.
Mitt skrivande här har gjort att jag fått utlopp för mycket känslor och tankar som jag har svårt att få ur mig på annat sätt. Jag har alltid tagit till skrivandet under jobbiga perioder och för mig har det hjälpt oerhört mycket. Ibland får jag inte ur mina tankar ur munnen, de fastnar liksom i halsen. Här får jag utlopp för allt.
När jag kommer hem och bort från sjukhuset så är jag glad för de små sakerna, det är de som gör den stora skillnaden. Maten är lagad utan att jag har lagat den. Disken diskas och jag har inte gjort det. Nybakat bröd. Plötsligt står en kopp te framför mig som jag inte bett om. En extra kram eller klapp på kinden. Allt det där som bara hander gör skillnad och livet blir plötsligt mycket enklare. Tack för att du finns där för mig Martin.
hej!
Jag och Anne-Lie har läst dina gripande berättelser om Kjelle och har blivit väldigt tagna. Jag känner Kjelle sedan många år genom brankåren och vårat fack där han var kassör och jag ordförande. Anne-Lie känner Kjelle sedan de gick i skolan tillsammans. Det var Roffe som tipsade mig om din blogg i dag när vi var in på larm. Du skriver mycket fint och man blir väldigt berörd av din berättelse. Vi tänker mycket på Kjelle och hans svåra kamp i livets slutskede. Martin var ner till oss i går och då berättade han hur illa det står till. Jag skulle bli glad om du ville hälsa Kjelle från oss och tala om att vi tänker på honom. Dessutom hoppas vi få träffa dig någongång framöver. Martin är lite dålig på att berätta för oss om sitt liv men vi har förstått att ni har något tillsammans. Du har förståss förstått att det är vi som är Martins pappa och mamma.
Hälsningar Torsten och Anne-Lie.
Jag kom att tänka på dig idag. Jag vet inte varför, men hur som helst valde jag att kolla in din blogg, som jag inte besökt på massor av månader.. jag fann en historia som kunde varit min egen.
Jag är så otroligt ledsen för din Pappa's bortgång Sophie, jag vet hur det känns. När min pappa försvann tog jag också till skrivandet, och det har hjälpt mig så oerhört mycket. Idag, när det kommer dagar som är så tunga att jag inte ens orkar skriva, så har jag massor av texter som jag kan gå tillbaka till.
Och så såg jag att du väntar en liten bebis, om du inte redan har fått, och jag kan bara säga grattis. Låt din pappa finnas med i varje andetag du tar. Du är så oerhört stark Sophie, det har jag tyckt från första dagen jag träffade dig - även om du inte skulle ana det om du visste vem jag har.
Det är fint med människor som du. Som orkar kämpa. Som orkar leva. Jag beklagar, och gratulerar.
Ta hand om dig.
