härvarande
Även om jag ha vart beredd på att Pappa är döende så kunde jag inte förstå hur jobbigt det skulle bli att se honom tyna bort, ätas upp av cancern.
Igår vacklade mitt hopp både en och två gånger - pappsen var mer en grönsak än en människa då. Idag var jag beredd på att mötas av samma sak. Istället möttes jag av två vakna ögon "Men Fia, lilla pudding, har du hittat hit?" Glädjetårarna har aldrig sprutat så mycket tidigare!!
Han är fortfarande svag och endel av det han säger är snurrigt, men ikväll så han fullt medveten om att jag var där.
Jag blev så himla trött så jag la mitt huvud intill hans på kudden och höll precis på att somna när pappa med glasklarröst ropade till "Fia! Är du vaken? Inte kan du sova här inte??" Glädjetårar igen...
Imorrn åker jag dit på förmiddagen.
Vill bara säga till dig som läser: Ta vara på de små stunderna med dina nära och kära. Glöm inte att berätta hur mycket de betyder för dig. Var härvarande, inte nävarande.
<3
Jag säger bara detta och det är bara min älskade svärfar som säger så...lilla puddingen :)
