hagelinskan

Imorrn har det gått tre veckor. Jag kan knappt förstå det...
Jag har flera gånger undrat: När ska jag bryta ihop? Varför är jag så glad och orkar sprida en massa energi när jag nyligen förlorat min hjälte? Igår morse blev det för mkt för mig. En liten kommentar från M om något helt obetydelsefullt gjorde att jag bröt ihop. Allt är så skört..
Begravningen är nu planerad. Det kommer bli lugn och fin musik i kyrkan. Innan dess ska jag hinna med att sticka till Gävle på två dagars ledarskapskurs. All mat serverad, hotellnatt + frukost kommer bara göra mig gott.