hagelinskan

äntligen har det kommit över mig! jag måste ta tag i min situation. för att kunna få andra att må bra, måste jag må bättre själv. jag orkar inte med att vakna, och det känns som om jag precis bara lagt mig ner på kudden för att vila ögonen. orkar inte med att jag har hjärtklappning när jag sitter på tåget. orkar inte med att känna mig helt värdelös och dessutom få det berättat för mig via härliga pikar.
nu är det dags.
det är nu det börjar :)