hagelinskan

det hände någonting konstigt idag. vi började skoldagen med att röja undan allt i klassrummet. vi fick uppmaningen: "ta av er skor och strumpor".
"nu ska ni blunda. börja röra er runt i rummet. lita på att dina klasskamrater är mjuka och att du inte kommer göra illa dig."
vi gick runt i blindo i några minuter.
"nästa person ni stöter på tar ni i händerna. om personen du stöter på redan har parat ihop sig med någon är det bara att gå vidare."
jag stötte på tre olika personer som alla slog bort min hand.
den fjärde personen mötte mig med sin hand - jag kände på en gång vem det var - utan att öppna ögonen eller ta mer på personen ifråga. jag kände på en gång att det var helt rätt och att detta skulle bli känslosamt för mig.
"nu ska ni måla den här personen. känn efter och berör den här personen där ni känner att det behövs."
jag började. masserade. klämde. slog. busade med håret. drog bort den gamla energin och försökte fylla henne med ny. vi böt.
jag blev masserad. klämd på. jag kände rent fysiskt hur min kropp fylldes med hennes glöd. samtidigt fylls mina ögon med tårar. det rann över. så mycket känslor som finns inombord som vill ut.

tack sandra. du är fantastisk