tårar, hopp och kärlek

Jag gör som grodan och lever på hoppet just nu.
Pappa är jättedålig. Ambulansen hämtade honom i fredags och sen dess har han legat på lasarettet i Enköping. En urinvägsinfektion har gått hårt åt honom. När människor med nedsatt immunförsvar får en urinvägsinfektion så kan det yttra sig i demens. Allt blir snurrigt och personen blir som en annan...
Stundtals så går det inte att få kontakt med pappsen, han ligger apatisk och tittar upp i taket eller då han tittar på mig så ser han rakt genom mig.
Vi hoppas alla att det här kommer försvinna efter några dagar på antibiotika.

Jag är livrädd att han inte kommer bli klar i huvudet igen. Jag vill inte att sista samtlet vi hade var ett snabbt telefonsamtal där jag inte riktigt var närvarande :'(


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0