hagelinskan

jag kämpar just nu.
kämpar för att hålla igen. jag har verkligen hela världen för mina fötter. det finns inget jag inte kan göra.
hade ett telefonsamtal med min underbara (läs heta) fys-lärare idag och han peppade mig så in i helvete. nu har jag ett mål, en plan.
samtidigt som jag sitter och hoppar på min stol av energi, så har jag människor i min närhet som kämpar de med, men åt andra hållet - att försöka hålla sig över ytan, de finns de som har det jobbigt hemma, funderar på att hoppa av utbildningen, de som gubblar och trycker ner sig själva med negativa tankar. medan jag sitter här och är så frälst av vad livet har att ge mig nu så får jag lite dåligt samvete av det då de andra har det jobbigt. jag försöker att peppa, ge konstruktiv kritik och inspirera men det är svårt just nu när vi är på olika nivåer.
vad ska man göra?

ps. är så glad att jag har dig SANDRA just nu. tack