upp som en sol. ner som en pannkaka.
dagen började fantastiskt.
grötfrukost avlöstes med en skön och svettig powerwalk som sen blev gruppterapi på skolan. det var skönt att höra från vår lärare att jag förändrats, jordats, blivit lugnare i mig själv och hittat balansen - något jag självklart känner själv men inte fått bekräftat från någon annan.
efter det, plugg och kaffe-mys i kollektivet.
väl hemma pratade jag med pappa. han har nu blivit kallad till karolinska, och inte akademiska. karolinska som är landets ledande experter på onkologi. ingen mer info.
på en gång går alla varningsklockor igång och min värld vänds på ända. varför blir han kallad dit? kan det vara nya tumörer som ackis inte kan hantera? vad händer nu? varför? varför? varför?
han var deppig och uppgiven, hade ont och var trött. vad kan jag göra här, 30 mil bort? önskar jag var där och fick ge honom taktil massage... bajs.
all motiviation till träning bara rann av mig.
just nu vill jag bara ligga i fosterställning, gråta och bli klappad på huvudet av mannen i mitt liv.
vart är du förresten?
Tänker på dig vännen.. Stay strong.
