hagelinskan

det har vart två dagar i berg-och-dalbaneanda. tårar har sprutat, skrattet har ekat. ikväll så hände det däremot något. "du är en helt annan människa idag, jämfört med igår" sa sandra till mig.
ja det stämmer nog... ikväll, när jag umgicks med mina underbara vänner i det vackra vädret, så kände jag: livet är för kort för att grubbla. det finns människor som planerar allt, som tänker genom allt. men tillslut så svischar livet förbi och plötsligt står man där vid 50 år och undrar vart allt det roliga tog vägen.
ur dyngkåt och alldeles helig:
Det går inte att tänka igenom allt alla gånger. Jag vet folk som tänker sig igenom livet istället för att leva och när de väl tänkt färdigt är allt för sent. Det blev inga barn. Inga resor. Inga fester. Men allt blev oerhört genomtänkt. Som en stor Jönssonligeplan. utritat och planerat in i minsta detalj. Men föreredelsen gjorde att livet körde om. Förbi. Bort i tvåhundra kilometer och kom aldrig tillbaka. Man har ju typ en chans på sig och ingen repris på nätet (om man inte tror på reinkarnation och tröstar sig med att man minsann ska våga lite mer i nästa liv). Tänk inte så förbannat mycket. Gör något nu. Typ det du vill. Man vet ju inte hur lång tid man har på sig.

dagen idag har spenderats i skogen. jag är nästan född i skogen. jag minns så väl alla gånger då pappa tog med mig och lillebror ut i skogen då vi var mindre. men ju äldre jag blivit, desto mer rädd har jag blivit för den. ormar, älgar, fästingar... allt blir bara läskigare för var dag som går... därför bävade jag lite för den här dagen.
alla i klassen tog sig upp till en plats som kallas utsikten. vi tog oss 2 km rakt in i skogen, och så rakt upp mot skyn, genom trollskog och lera. väl uppe på denna gudomliga plats hade man utsikt över hela fryken. vi fick alla en stund för oss själva då vi ombads att vara tysta och känna efter vad det var vi behövde. jag valde att ta fram mitt anteckningsblock. jag satte alla tankar på pränt. spydde ur mig. gråten brände i halsen men tårarna kom aldrig. efter en stund blev det dags för fika och sen en promenad till ett annat smultronställe, även kallat skogsbacken. vi gjorde en del övningar, men fick även tid att prata och ventilera med en partner om livet, dagen och naturen. och vet ni vad - jag är inte rädd längre. jag vill mer än gärna ta mig ut i skogen för att bara hämta kraft. jag vill inte längre vara själv hemma. nästa gång ska jag vara själv i skogen. använda alla sinnena och hämta kraft. vilken fantastisk dag!

under dagen har jag kommit fram till lite saker jag vill göra under sommaren. tex:
¤ hitta ett avskilt hus någonstans och bo där själv minst en natt. telefonen och klockan ska jag lämna hemma.
¤ se till att få och ge behandling i skogen. tänk att få massage under trädkronorna med fågelsång!
¤ bada naken
¤ meditera vid vattnet

vill du göra mig sällskap på punkt 2,3 och 4?