hagelinskan

sakta men säkert börjar världen snurra tillbaka på rätt köl. ångesten river i mig stundtals men den värsta chocken har lagt sig. jag hade ett oväntat möte idag, och oj va glad jag är för det. tusen tack för att du fick mig att skratta så mycket.

på väg hem från sjukhuset frågade jag pappa:"vad kan vi göra för att du ska må bättre?" han svarade: "vi måste se till att ni har det bra när jag är borta"
hur bisarrt är det inte att prata om sånt?? viktigt, men bisarrt.
så på onsdag ska hela familjen träffa en jurist. berätta hur läget är och hur pappa vill ha det och förhoppningsvis skriva ngt testamente eller liknande.
usch. ja ryser.