ortopeden ringde pappa
far har ju haft så mycket problem med sitt ben. där alla skruvar sitter... men ortopeden ringde idag och dom kom överrens om att pappsen ska få en remiss till enköpings lasarett. om skruvarna ska tas ut, görs det i enköping. men dom vet inte om det verkligen är skruvarna som värker så jävligt, vi får se.
magen värker så in i h**vete... det svider och bränner och illamåendet finns där hela tiden. jag hoppas så innerligt att onkologen kommer våga ge pappsen cytostatika. att låta cancern löpa fritt kommer inte att fungera... å andra sidan vill jag inte alls det, förra gången var hemsk.
att sitta på intensiven, hålla pappa i handen och känna dödsångesten så nära inpå var det hittills värsta jag vart med om...
men, jag börjar se ljuset i tunneln vad gäller mitt jobb. det kommer iaf ordna sig!
nattinatti
när vi började gäspa och prata om att åka hem sa han att han känner sig så pigg att han kan tänka sig att följa med hem.
att han även bad mig att köpa fikabröd är också ett jättebra tecken på att pappsen är pigg. matvrak som han är. kan förstå vart jag fått min aptit ifrån...
nu är jag så himla trött, men nynnar på en fin bit.
det låter ungefär såhär:
hey bono! see you at ullevi 1th of august
klumpen i magen har släppt
operationen gick mycket fortare och enklare än vad dom trodde, pappa är inte kvar på intensiven utan är nu på "lättvårdsavdelningen". jag la precis på luren, jag fick faktiskt prata med honom. han lät omtöcknad såklart men hade inge ont alls. "men faan va törstig jag är". de e min pappsing det ♥
ikväll ska jag fira med stoor middag och godis!
puss
idag opereras pappa
läkarna säger att operationen kommer ta ca 3 h, efter det kommer pappa att föras först till intensiven, därefter intermediären. när dom väl tycker att han är pigg nog, så kommer han tillbaka till avdelningen. dom pratade om att det kommer ta upp emot ett dygn.
jag pratade nyss med pappsen, kirurgen hade sprungit förbi honom tidigare idag och meddelat att operationen sker nån gång i eftermiddag. stackarn får ju inte äta något idag och han var superhungrig nu, maten hade tydligen var skitäcklig igår. jag frågade när han vill att vi kommer upp och kramar om honom:
"Kom upp tidigast på onsdag. Jag kommer vara så trött och risig att jag inte ens orkar med mig själv. Det blir bara dumt om ni kommer upp och jag inte orkar med er. Ring först."
själv sitter jag på jobbet som en zombie, får inte mycket gjort. skulle behöva ha ett jobb just för tillfället där jag inte behöver använda några hjärnceller, som att äta. det är något jag är bra på....
fan.
gråtmorgon
imorse ringde pappa in sig till akademiska och dom talade om för honom att han är välkommen in till dem kl 14:00 idag. så nu sitter han och mor i bilen på väg till uppsala.
"vill du att jag kommer in och håller dig sällskap ikväll?"
"Nej kom upp på onsdag ist. Dom kommer vara på mig hela dagen med blodprover hit, köra mig dit. Kom upp på onsdag ist, för blir det operation imorrn så skulle jag få stanna på intensiven i ett dygn."
"okej"
jag kan inte hjälpa det, men jag är så himla orolig. tänk om nåt händer under operationen och ingen av oss är där?
att jag på morgonen har bråkat med puckot (absolut inte pappa) också gör inte saken bättre. är så less på hans ständigt egoistiska handlingar!
så nu sitter jag här och gråter. igen. med magkatarren tillbaka.
blä
mysig kväll
gick lite sisådär. eller vad säger du fjant?
vi pratade lite vid matbordet om de som kommit fram till mamma på stan:
"vi hörde om att kjell är dålig?"
Nej, han är faktiskt inte dålig. han har ingen fysisk smärta whatsoever av de små tumörer man hittat på hans lungor. det som plågar han mest nu är han ben.
för ungefär 2 år sen var han ju med om en arbetsplatsolycka. som elektriker hör det ibland till jobbet att klättra i elstolpar med "klor" på fötterna. när han väl var uppe så gick stolpen av under honom, och med alla säkerhetslinor hit och dit satt han fast. PANG, rakt ner i backen. då bröt han lårbenet och båda händerna, vilket såklart innebar spikar och skruvar kors och tvärs genom lilla pappsen.
nu verkar det som om skruvarna i benet har börjat röra på sig och värker så in i norden.
förutom det är han pigg och kry. Han jobbar och står i som vanligt. han sover bra och försöker grubbla så lite som möjligt.
men det är såklart att allt detta kommer över oss alla då och då, men vi kommer alla att stötta, uppmuntra och puscha pappa enda tills läkarna säger; nu har vi gjort allt vi kan, det finns inget mer att göra. DÅ och först då kommer vi kasta in handduken.
det är konstigt att det måste behöva komma ett sånt här meddelande från en läkare, att nån i ens närhet har en obotlig sjukdom, innan man börjar se på livet med andra ögon.
allt är inte så himla självklart. man får helt enkelt ett annat perspektiv på tillvaron. saker som jag tidigare irriterat mig på blir bara bagateller.
refererar till den latinska texten där uppe: memento to mortalem esse - minns att du är dödlig. allt detta kan vara slut närsomhelst så ta ut svängarna, lev livet till det yttersta och må bra!
trivs du inte på jobbet? hitta på nåt nytt
lever du i relation som inte funkar? gör något åt det
har du nån i din närhet som bara är negativ? sluta upp att umgås
sov gott
hope and glory
det började med brunch på globen, bulgursallad med kalkon och avokado, sen "lunch" på pub-caféet. blåbärspaj med grädde. mums! sen blev det till att gå på stan. på scorett hittade jag ett par stövlar som jag tittat på tidigare. DOM SKA JAG HA! men nej.... dom hade lyckats sälja den andra 38an så jag skulle få en vänstersko i 39 o en högersko i 38. nej tack. SKIT
sem blev det hem till enköping igen, och ut till veckholm.
mor, far och jag åt trerätters och mådde bra, sen började vi prata om allt. hur vi vill ha det om det skulle hända oss något, främst pappa. det blev ett riktigt jobbigt och känslosamt samtal, men samtidigt skönt. jag känner mig fortfarande skärrad...
att jag samtidigt fått ett jobberbjudande och är lockande och att mina framtidsplaner inte är likadana som för ett halvår sen gör att kvällen kanske inte blev som jag trodde.
just nu sitter jag hemma hos elin och har ett glas rött i handen.
men imorrn är det en ny dag.
förresten: PAPPAS OPERATION ÄR UPPSKJUTEN. på söndag nästa vecka får vi reda på det nya datumet!
pappa är kallad
mer info kommer
operation
inom två veckor kommer pappa ligga på operationsbordet. då kommer man ta bort tumören man hittat på hans högra lunga.
det värsta med denna hemska sjukdom är hjälplösheten. jag kan inte göra något alls för att hjälpa pappa. vid en förkylning kan man köpa massa frukt eller gå till apoteket och köpa något mirakelpiller, men i pappas fall kan man inte göra något alls, finns inga piller, ingen kuckelimuck-medicin som gör att alla cancerceller försvinner. bara cytostatika som bryter ner kroppens bra celler också. men nu jäklar, nu fokucerar vi på operationen så håller vi tummarna på kuckelimucken :)
var till mamma på danslokalen ikväll. fick hyffsat stöd ang. mina framtidsplaner. men jag vet att oavsett vad jag gör så finns mina underbara föräldrar där. i love u!
innan jag går och lägger mig måste jag säga GRATTIS MALIN till jobbet! helt otroligt! Malin kommer i höst att jobba på något flådigt kryssningsfartyg någonstans i världen. och jag är inte ett dugg avundsjuk...
sov gott
toraxläkarn
bra nyheter
vi är alla oroliga för att det ska bli som förra gången, att älsklingspappa åker på alla hemska symptom igen men det förklarade onkologen att det absolut inte behöver bli. det finns tusentals olika kombinationer man kan hitta på som inte ska jobbiga för hjärtat och kranskärlen. endast 6% av de som fått den tidigare kombinationen far fick i slutet av 2007, har blivit dåliga som pappa blev. alltså - på't igen bah!
jag blev väldigt lugn idag, pappa är superpigg, lika rolig som vanligt, och läkarn och "patientkoordinatorn" marie sa att jag fick ringa om jag hade några funderingar. jag är så glad att dom hittat detta i tid!
pappa
här har vi älsklingspappa. om en timme är han hos läkarn och får läkarnas svar. jag kan inte förklara hur orolig jag är. magen gör uppror, magkatarren blir bara värre. men visst tusan är han söt här ;)
